PRESSMEDDELANDE
1995-03-29
Gatan som livsrum

Gatorna i våra samhällen är till för alla trafikanter. Tillsammans med torg och trottoarer ska de också kunna fungera som en allmän plats, där man kan träffas och kanske till och med stanna upp och sitta ner ett tag.
Trafiksäkerheten är ett stort problem. 3.000 personer invalidiseras varje år i Sverige. Det finns dock flera sätt att angripa situationen. Bara genom att t ex i gatubeläggningen markera skillnad mellan ytor för gående och bilar eller genom att öka belysningen så är mycket vunnet.

Förutsättningen för att gator och torg ska kunna upplevas som ett positivt livsrum är främst säkerheten. Det finns en konflikt mellan oskyddade trafikanter och andra. Problematiken har nyligen ventilerats i ett antal seminarier i Malmö, Göteborg och Stockholm.
- Inte ens våra övergångställen är säkra, säger professor Christer Hydén på Institutionen för trafikteknik vid Lunds Tekniska Högskola. I själva verket visar våra studier på att olycksrisken är större med övergångställe än utan. Ett faktum som gör att vi alla inom trafikplaneringen borde tänka om. Vad gör vi för fel?

Osäkert för gångtrafikant
Genom att invagga människor i tron att de är säkra minskar vaksamheten. Fordonen blir allt säkrare, men inte för den oskyddade trafikanten. De nya bekvämligheterna i bilen som telefon, stereo, ljudisolerad kupé mm fjärmar föraren från livet utanför bilen. När detta kombineras med den falska





trygghet som gångaren kan känna på övergångsstället är olycksrisken stor.
- Ja, för bilföraren agerar exakt likadant om det finns ett obevakat övergångsställe eller inte, säger Christer Hydén, det vill säga han stannar inte för en väntande gångtrafikant.
Även andra investeringar för trafiksäkerhet har fått motsatt effekt.
- Ett försök med kantreflexer längs en väg ökade markant antalet olyckor, säger professor Hydén, ändå upplevde förarna reflexerna som en förbättring! Nu kunde de ju se var vägen slutade och, trodde man, köra säkrare. Ändå blev effekten den motsatta. Det är framför allt hastigheten som påverkar olyckorna. Sänker vi genomsnittshastigheten med bara någon procent minskar olyckorna markant. En lösning kan vara minirondeller. De ger en minskad hastighet, samtidigt som tidsvinsterna blir stora. Främst för gångare och cyklister, men även för bilisterna.

Markera gatukorsningar
Ett sätt att öka säkerheten är också att i gatans beläggning markera bilens, respektive cyklistens och gångarens delar. Gatukorsningen lämpar sig speciellt för en betonginvestering.
En annan faktor för trafiksäkerheten är ljuset. Det är en kombination av lampan, avståndet mellan belysningarna och markytan som avgör hur ljust det blir.
-Betong har betydligt bättre ljushetsgrad än till exempel asfalt, säger belysningsteknikern Björn Odemark. Betongen har 0,13 i ljushetsgrad mot asfaltens 0,08. Det ger inte bara en skillnad i trafiksäkerhet, utan också en ekonomisk differens. Skillnaden blir över 200 kronor per år och belysningspunkt mellan de olika materialen.
Även ur bullersynpunkt klarar sig betongbeläggningen bra.
- Många tror att betong bullrar mer än asfalt, men så är det inte, förklarar civ.ing. Hans Elvhammar. Ofta kan det faktiskt vara tvärt om, speciellt inom hastigheter under 50 km/tim.





Bildtext:
Gatan, trottoaren och torget ska vara trygga platser och upplevas positivt. Genom att skilja bil- och gångtrafik åt och accentuera skillnaden med en genomtänkt gatubeläggning har man kommit en bit på väg.
Foto:Stureplan i Stockholm, Daniel Hertzell.

För ytterligare information kontakta:
Per Wannberg Cementa.
Tel 040-36 15 51, fax 040-15 86 24.